Ebbe - den verklige veteranen

Smp sport 2005-09-09

Van mark. Ebbe Carlsson vid ett av målen på favoritplanen Klavrevallen. En gång lade han straffarna för Klavreströms IF. Som domare säger dock han att han varit ganska restriktiv med straffblåsandet. Foto: FILIP SJÖFORS

Världens mest kände fotbollsdomare, italienaren Pierluigi Collina, fyllde 45 i februari. Då fick han inte längre döma i serie A. De lägre serierna lockade inte och Collina lade visselpipan på hyllan.
Andra tänker annorlunda.
Ebbe Carlsson från Klavreström gick i pension från jobbet på Volvo i Braås för 13 år sedan, men har inga planer på att pensionera sig från sina domaruppdrag.
- Jag dömde ungefär 25 ungdomsmatcher i fjol och har väl dömt 20 hittills i år. Så sent som förra veckan ringde de från Åseda och undrade om jag kunde döma en P10-match. Visst, sa jag.

En annan tid
Det är svårt att tro att Ebbe Carlsson är född 1927. Speciellt som han påpekar att han också spelar golf, bridge och styrketränar. Men tidningsklippen han sparat i prydliga pärmar berättar om en annan tid. En tid när lilla Klavreströms fotbollslag, med Ebbe som centerhalv, spelade jämnt med Kalmar FF. En tid när man jobbade på bruket under veckorna och drog på sig Klavreströms IF:s Arsenal-röda tröja (med väst) på helgerna.
- Vi hade ett bra lag, spelade i trean i några år och gick till semifinal i DM två gånger. Öster och Växjö BK var livrädda för att komma hit. De vann aldrig här, berättar Ebbe.
"Här" är Klavrevallen, som ligger någon Markus Jonsson-spark från Ebbe och hustrun Gertruds välskötta trädgård. Den här varma sensommarförmiddagen är det stillsamt i skogsgläntan. Annat var det på 1940- och 50-talen.
- Vi kunde ha 700 personer på matcherna mellan Klavreström och Norrhult.
A-lagsdebuten gjorde han redan 1941. En minnesvärd - och smärtsam - upplevelse för 14-årige Ebbe.
- Klavre mötte Åseda och jag hade cyklat ut för att se matchen, fast fick hoppa in och spela. Jag sprang som ett jehu, men med en kvart kvar fick jag benet avsparkat.
Ebbe förlev KIF trogen, tills han avslutade karriären som spelande tränare i Lindshammar. Då hade han också hunnit med att spela ishockey under sju säsonger, i Åseda. Mot lag som Frölunda, Malmö och Öster och som bäst i dåvarande division 2.

Började döma sonens lag
Att lämna idrotten helt blev aldrig aktuellt.
- Mellanpojken spelade fotboll i början av 70-talet och jag hade hand om hans lag i fyra år. Då blev det att jag dömde deras hemmamatcher.
Några år - och domarutbildningar - senare var det dags för a-lagsdebuten. Som domare. 1975 dömde en 48-årig Ebbe Carlsson mötet Sävsjöström-Lindshammar.
- Vissa sa att jag var för gammal redan då, men det har rullat på.
Han nöjde sig inte med fotbollen, utan dömde också ishockey, innebandy och bandy.
- Fast bandy var jag aldrig bra på. Jag såg ju inte bollen... Det regnade eller snöade alltid, och glasögonen immade igen.
Innebandyn gillade han bättre.
- Jag dömde det i tolv år, började vid 65 års ålder. Det var roligt, men svårt. I början liknade det ingenting.
I dag håller han sig till pojk- och flicklagsfotbollen. Förutom den uppenbara rutinen verkar självinsikten vara hans styrka som domare.

"Sätter ögonen i honom"
- Jag gör väl skitmatcher som alla andra, men när jag gör fel erkänner jag det. Ledarna brukar säga att "dig går det ju inte att skälla på, du säger ju själv när du gör fel."
- Du vinner mycket på att vara kompis med ledarna. Samtidigt säger jag ifrån när jag ska säga ifrån. Det ska inte löna sig att skälla. Är det någon som gör det vänder jag mig om och sätter ögonen i honom.

Vad krävs för att bli en bra domare?
- Du kan inte göra det för pengarna, utan du måste vara väldigt intresserad. Och det är jag än.
Tur det. För när vi säger adjö till Ebbe kommer Gertrud ut och berättar att en tjej ringt och frågat om han kan komma och döma en match. Det ämnar han nog göra.